Semlor och cyklar

Idag är det fettisdagen. Då ska man äta fett, det har jag gjort då jag hastigt och lustigt blev bjuden på en semla med chai-te till. Det var en bra avslutning på dagen.

Jag har tänkt mycket på det här med att cykla på senaste tiden. Även om cykeln är mitt främsta fortskaffningsmedel så ser jag nästan varje cykeltur som en utmaning snarare än ett sätt att ta mig fram. Antingen kan man försöka ta sig fram så fort som möjligt, det är inte askul man blir mest svettig. Det roligaste är att man ger sig själv utmaningar under vägen. Plocka gräs eller blommor längs dikeskanten är till exempel bara så spännande som man gör det.
Så här års är det lite extra utmaning att cykla. Just nu är det verkligen snorhalt ute och eftersom snöröjningen har funkat sisådär tidigare så har det frusit rännor i isen efter cykeldäck som gått där när det var moddigt. Det gör det ännu lite roligare att försöka cykla för det är så himla lätt att köra ner i ett hål, halka på en kant och slå sig. Så grejen är den här: Man får aldrig sätta ner fötterna under en cykeltur. Sätter man ner fötterna innan man kommit fram blir man uppäten av hajarna, och det är sant! Tyvärr förstår inte alla det här, jag hamnar ständigt bakom mesproppar som åker i knappt styrfart, hoppar av cykeln varje gång det kommer ett litet gupp eller en isfläck (ganska ofta med andra ord) och så låter de som nån form av sälar "oh oh oooooh", fast i högre tonart så en fjollig säl. Så till er som cyklar på det här sättet har jag bara en sak att säga: Suckers! Ni har blivit uppätna av hajarna och har därmed förlorat! Moahahahaha, I win again!

Saker som är roliga att be en östgöte säga: Utomhustrubadur, bruden, skithalt