Intervallcycle

I går kväll gick jag på ett cyclepass. Det var ett så kallat Intervallpass. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått mig på dem, det verkar mest gå ut på att ledaren spelar lite olika musik medan han/hon sitter och håller käften och tittar på klockan. Efter tre minuter säger han/hon nåt i stil med "å det var svettigt nu är det lite vila i en minut". Jag är ju inte så duktig på det där med cycle så att för mig är det svårt att förstå.
Igår tror jag dock att någon sorts polett trillade ner. Jag ska alltså trampa på som fan i eget tempo i tre minuter medan musik spelas, sen säger ledaren "å det där var svettigt nu är det lite vila i en minut", då växlar jag ner lite och trampar lite försiktigare. När ledaren sen säger "Då var det dags igen, lägg på" så växlar jag till en tyngre växel och så trampar jag på som fan igen. Nu när jag väl förstått detta så tror jag att jag kommer att få ut mer av de passen, vilket är bra för det verkar som intervallpass är det nya skittuffa hos ledarna. Det är många som kör såna nu.
Ledaren i går var ganska bra, han var visserligen lite tyst och sa mest det jag skrivit ovan (fast kanske i andra ord) men mig gör det inte så mycket om de inte skriker för mycket, hellre en som håller tyst än en som låter skitfånigt vid peppning som jag blir irriterad på. Han verkade dessutom kunnig och före och efter passet förklarade han lite om träning, hur passet var upplagt och annat nyttigt. Det roligaste är väl att han påminner mycket starkt om en av bröderna W, de har jag inte träffat på flera år så det är alltid roligt att bli påmind.

Idag blev det en vilodag av flera anledningar. För det första kände jag mig trött i benen igår och tänkte att jag nog inte ska ta ut mig. För det andra har jag inte tid att träna idag, det är för mycket plugg att göra och senare blir det fredagspub och storhandling. Det är nästan så att det borde räknas som träning att åka och handla om man gör det med cykel!
För det tredje var jag en jävla riksklant igår. När jag cyklar hem från träningen kommer jag plötsligt på att mitt baklyse inte är på, vilket är dåligt för det är ju farligt i mörkret! Jag bestämmer mig för att stanna och tända det. Jag hinner inte mer än bromsa till lite så flyger jag som en vante, hamnar en halvmeter från cykeln och min vana trogen tog jag naturligtvis emot mig med ena knät (och en bit av överarmen). Det gjorde inte så ont när jag cyklade hem eller när jag kom hem, jag var mest orolig för att datorn skulle gått sönder och dessutom var jag förbannad för att jag fått hål i mina nya tights. När jag sedan tittade på mitt knä såg det ut som att någon skurit mig väldigt grunt med en kniv och sådant är alltid trevligt att se precis innan man ska äta pasta med ketchup. Senare på kvällen när jag fått upp värmen och ner adrenalinet började såret göra ont.
Så idag ska jag vila knä medelst öl och storhandling!