Moderskänslor!

Jag har planterat en kärna. Jag skulle dricka lite citronvatten och hittade väldigt många kärnor i citronen. Tanken slog mig att varje kärna är ett eget liv och jag kunde inte låta bli att vilja plantera. Tanken på ett spirande, grönt skott var så hoppfull. Jag blev helt enkelt tvungen att ta fram en kruka, fylla den med jord och trycka ner några kärnor.
Att plantera växter och se dem gro är underbart. Varje liten växt jag har skött blir som mitt lilla barn. Jag plockar, vattnar, ser till att den får näring, tar bort knoppar för att den ska växa sig stor och pratar med den. Jag är helt enkelt en beskyddande mor!
Problemet är att det är inte bra att bli för stor som växt hemma hos mig för jag är inte förtjust i att plantera om ... Dels därför att det är så tråkigt och skitit, dels därför att det kräver stor plats och större krukor. Uppenbarligen så stannar min moderskärlek vid växter i krukor mindre än 15 cm i diameter.