De säger att man aldrig kan återvända hem...

... och jag tror på det!
Jag var i mitt gamla förortscentrum i helgen, förorten beskrivs så här i urbandictionary.com:

A place near Stockholm, Sweden. Where you can go and destroy a bench.

Old lady: Was it you who destroyed that bench?
Guy 1: No.
Guy 2: Why do old people care so much about what we do?
Guy 3: It's because they have nothing to do.
Guy 1: When i get old im going to become like them to keep the tradition alive.

Ganska ackurat beskrivning.
Hur som helst, varför man inte kan återvända hem beror på att det aldrig ser likadant ut! Det första som händer när jag är på väg in i centrum är att jag inser att de byggt in en park. Eller... park och park... Det var en gräsmatta mellan parkeringshuset och centrum som man kunde sitta och äta sin McDonaldsmat på. Inte ens lungt och trevligt men ändå! Hur som helst, den var nu inbyggt i köpcentrumet. Väldigt förvirrande, jag undrar vad de ska ha där? Hittils var det bara ett tak och väggar. Dessutom var skivaffären försvunnen och största delen av nedervåningen var en frisörsalong. Allvarligt, hur många frisörer per capita behövs det i en förort?

Sedan tog jag mig upp för rulltrapporna för att se hur det såg ut där, inga affärer låg där de skulle! De var utbytta mot smörgåsrestauranger och andra affärer som var så fel! Att sälja Vila-kläder med Gulans gamla inredning blir faktiskt inte rätt.
Men att affärer byts ut, flyttar och försvinner antar jag att man får leva med. Den stora chocken var när jag kom ner till 'Klockan'. Klockan var försvunnen! Var sjutton ska jag nu möta folk? "Eh ... vi ses vid klockan som inte är där ..." Där står jag i min förvirring och tittar upp i taket för att försöka förstå vad som hänt när jag hör ett dragspel komma mot mig. Jag börjar se mig omkring och inser att dragspelet har en fullt naturlig förklaring. Från HM-hållet kom det en manshög kyckling som spelade dragspel.