Vad får mig att ropa högt av skratt och förundran, framför TV'n?

Just precis nu sitter jag framför TV'n och tittar på Mitt i naturen och de har precis lyckats fiska upp en ål ur en brunn.
Så här är det, alla ålar föds och dör i Sargassohavet. Man har aldrig hittat en naturligt död ål i Sverige. De föds i Sargassohavet, tar sig upp till Sverige med strömmar och tar sig via bäckar och åar in i våra insjöar. Där lever de och frodas tills de känner att det är dags att leka, då växer analöppningen ihop på dem och då fortsätter de att äta så att de klarar färden tillbaka. Jag har även hört att de kan blåsa upp luftsäckar och sedan klara sig utan vatten ganska länge, på hösten kan man se ålar ringla sig fram över stubbåkrarna.
Anyway, den här ålen de fiskade fram ur brunnen släpptes ner där för 150 år sedan! Eftersom den har varit i en brunn har den inte haft någon möjlighet att ta sig hem för att leka utan den har levt i brunnen i 150 år. Tyvärr kan man inte se hur gammal ålen är utan att döda den, man kan räkna årsringarna på någon del av innerörat tror jag de sa, så de visste inte säkert att den var 150 år gammal men den skulle kunna vara. Med en tillhörande historia så får man väl tro på det, hoppas de fiskar igen om några år och kollar om den är kvar!

Det är allvarligt det coolaste jag har sett på TV någonsin tror jag. Jag ropade av förundran när de äntligen lyckades se ålen och sen fick de faktiskt upp den och kunde titta på den. Den hade större ögon än vanliga ålar i havet tydligen, kanske inte så konstigt om man levt i en mörk brunn i 150 år! Jag önskar att jag hittade mer information på SVTs hemsida men det gör jag inte.

Sicken tur att jag inte ska på förDömD i år så att jag fick se detta, ibland planerar man bra utan att veta om det. Dessutom får jag snart fiskbullar (hoppas att de inte innehåller ål).