Fem bra kilometer

Igår gav jag mig ut för att springa när den värsta solen hade försvunnit. Det blev fem riktigt bra kilometer, tyvärr hade jag ingen klocka med mig så jag kan inte berätta hur lång tid det tog eller vilken puls jag hade men jag har en känsla av att det gick rätt så snabbt. Jag gick i stort sett ingenting, förutom ett par steg när jag plockade upp en grankotte för att bli av med håll, och jag hade till och med ork kvar i slutet att öka lite sista biten upp till parkeringen.

Jag kände inte ens av ryggen eller ont i axeln särskilt mycket, jag ska inte ljuga ett tag hade jag lite ont i axeln men det var klart uthärdligt. Sjukt svettig och nöjd var jag när jag kom fram. Hoppas det håller i sig åtminstone nån gång till.