Många matfrågor kräver lösning!

Jag tror att jag har lösningen på världssvälten. Det är en lite kaxig sak att säga men jag tror att det finns en väldigt simpel lösning, alla i västvärlden börjar helt enkelt äta sådana portioner som matfabrikanterna räknar med!
Jag har tänkt. Jag råkade läsa på risförpackningen häromdagen hur man ska göra när man kokar ris, det visade sig att varje gång jag kokar ris så gör jag 4 portioner. Det äter jag upp på två måltider. Då bestämde jag mig för att läsa på havregrynsförpackningen också (fiberhavregryn) och det visade sig att jag äter ungefär 3-4 portioner gröt varje morgon! Inte konstigt att det tar tid för mig att äta frukost på mornarna!
Om man räknar på det så äter jag alltså 4+2+2=8 portioner mat varje dag, ungefär. Sen tillkommer ju mellanmålen. Man bör väl äta 3 portioner om dagen ungefär så jag äter alltså 5 portioner för mycket om dagen. Tänk vad det blir på ett år! 5*365=1825 portioner mat som jag borde kunna ge bort! Det skulle föda en svältande människa i 608,3 dagar och då skulle han eller hon få 3 mål mat om dagen.

Jag kanske har tänkt för mycket på mat nu igen men det är nog för att jag är kvinna. Jag såg på Rapport häromdagen och de pratade om vilka företag som når upp till regeringens mål om 40% kvinnor i styrelsen eller något sånt där. Eller om det var 40% kvinnliga chefer på höga poster? Hur som helst vad de sa var följande: "Av de företag som når upp till målet tillverkar de flesta produkter som traditionellt sett vänder sig till kvinnor, till exempel mat, rynkkrämer ..." Mat? Jag vet inte om det är mina manliga bekanta som är onormala men alla män jag känner äter mat. Det kanske är något som kommit med den upplysta tiden vi lever i ioförsig? 1900-talet var ett omvälvande århundrade på många sätt, kvinnor fick rösträtt och män började äta mat!

Ska det vara lite fiskbullar i brödet?

Jag har precis ätit middag. Ibland lyckas jag rätt dåligt med att laga mat. Idag skulle jag göra fiskbullar och det är väl egentligen något jag faktiskt kan laga, jag gör egen sås till och det brukar gå ganska bra. Vanlig bechamelsås så det är inte så klurigt. Problemet var att jag tänkte lite för mycket på kropp-själ problemet och lite för lite på vad jag höll på med. Jag lyckades göra jättemycket redning. Jag borde ha sett att jag inte hade tillräckligt med vätska att hälla på men jag tyckte tydligen att jag kunde sätta mig över det. Resultatet blev en klump med fiskbullar i. Istället för sås så var det mer som att jag hade gjort någon form av vetebröd och blandat i fiskbullar, tänk russinbullar och byt ut russinen mot fiskbullar.
Smaken var det väl egentligen inget större fel på, smakade lite som ogräddat bröd förvisso men inte så farligt. Tyvärr känns det nu som att all mat satte sig som ett lock någonstans i magen och jag behöver något att penetrera den här matklumpen med.
Egentligen borde jag bara låta bli att äta mat som jag själv lagat. Om någon annan bjöd mig på sån mat som jag gör åt mig själv skulle jag tro att de inte var kloka i huvudet, vem sjutton lagar mat på det sättet? När jag ska lyxa till det lite och äta finare mat då dricker jag något annat än vatten. I övrigt är maten lika kass som vanligt. Det är ett under att jag är någorlunda välfödd!

Nu är det hur som helst dags att duscha för jag ska på fest. Jag fick en vägbeskrivning av en skåning jag känner och om jag förstod det hela rätt så är det ungefär så här, jag ska till ett hus någonstans mellan biblioteket och Tage Danielsson och jag kommer veta när jag ska svänga för det är ett antikvariat där. Någonstans på vägen kommer centerpartiet eller miljöpartiet för jag ska in i samma hus. Huset är rosa men det skiftar tydligen färg för när jag kommer fram till porten så är det brunt.
Jag får helt enkelt använda mitt lokalsinne. Med hjälp av mitt brevbärarsinne ska jag hitta rätt!

Sommarnatt!

Inatt stod jag barfota och fotade blommande träd. Det är något av det bästa jag gjort på länge! Inte bilderna alltså, utan händelsen.

Angående Torekåv-kompromissen

Jag har precis gjort ett test på DNs hemsida, det handlade om kungen. Man fick tio frågor och så var det tre alternativ till varje fråga, jag fick åtta rätt. En ganska fascinerande siffra med tanke på att åtta är det exakta antalet frågor jag inte chansade på. Egentligen kunde jag bara två frågor. Jag vet att kungen heter Carl Gustav Folke Hubertus och jag vet att riktlinjerna för monarkins ställning i Sverige finns i Torekåv-kompromissen.
Det är vid sådana tillfällen jag undrar varför jag kan vissa saker. När i hela friden kommer jag att ha nytta av att veta att kungen heter Carl Gustav Folke Hubertus? Inte ens om jag någonsin skulle träffa honom skulle jag ha någon anledning att dra upp alla hans namn. Jag skulle bli jätterädd om någon jag inte kände kunde mitt fullständiga namn. Om det inte var min brevbärare eller någon annan som har bra anledningar att höra/se mitt namn ofta.

Om jag skulle glömma all onödig kunskap jag har, skulle jag då få plats med mer vettig kunskap tro? Om jag skulle glömma namnet på bonden som hyrde ut fälten till Woodstockfestivalen, skulle jag då kunna komma ihåg vad folk jag faktiskt träffar heter? Om jag skulle glömma Torekåv-kompromissen och alla sifferkombinationer jag lyckats lära mig genom åren, skulle jag då kunna lära mig Produktmomentkorrelationen r?
Jag tror vi kan svara ett bestämt nej på den frågan. Hjärnan måste motioneras för att kunna lära sig något nytt. Det är en muskel vi pratar om här, inte ett skåp. Om man lyckas lära sig så kallad onödig kunskap så kanske det beror på att just när man hörde den så var det en tidpunkt då alla sinnen var öppna för att lära sig saker? Eller så tycker man bara att både Torekåv och Carl Gustav Folke Hubertus är namn som låter otroligt roliga och så kommer man ihåg dem av den anledningen?

Hur som helst så tror jag inte på att det finns onödig kunskap. Man vet aldrig när man kommer att behöva veta något. Om en galning skulle skjuta alla som inte vet kungens fullständiga namn skulle jag överleva! Jag har en gång lovat att höra av mig till mina gamla geografilärare den dagen jag får nytta av att kunna Sveriges län. Jag planerar att hålla det löftet men det kanske kommer att kräva en del sökande efter kontaktuppgifter när/om den dagen kommer.
Kom ihåg att din kunskap är det enda de inte kan ta ifrån dig!
(Om du inte vet vilka "de" är så föreslår jag att du tar reda på det)