Vägen hit

Mars 2001

Jag går förbi en stängd lågstadieskola i Murcia tillsammans med två svenskar och tre spanjorer. Felippe berättar om sina minnen från den skolan, drar handen längs ribborna i det höga metallstaketet och säger ”Me recuerdo ...” . Sedan åker vi längs slingrande vägar upp i bergen och ser på ljusen från La Alberca och stjärnorna ovanför. Det var dumt gjort, chauffören var inte nykter och det var inte vi heller.

Mars 2007

Äter frukost på Chocolat med Mari och Matilda, vi pratar om när vi åt en chokladkaka om dagen i tio veckor. Det är sant, vi gjorde det. 100 ptas, vad är det? Knappt 5 kronor. Det är vad en chokladkaka kostade. Nej det är inte sant föresten, en del dagar åt vi ett paket Fillipinos. Trots att jag fortfarande inte gått ner de kilona sörjer jag att jag inte åt mer Fillipinos när jag hade chansen.

April 1996

Utbytestävling mot Ågesta, dressyr på världens finaste ponny. Miramis. Som vanligt är det svåraste att fatta höger galopp, vi misslyckades men det gör ingenting. Mina föräldrar är inte hemma, de har åkt till London. Jag sover hos Jennifer. Hon bor på andra sidan järnvägen, vi korsar järnvägen ungefär fem sekunder innan 21.35- tåget mot Nynäs brakar förbi. Det gjorde inget, vi var 14. Vi var odödliga.

Mars 2007

En tjej passerar mig på cykel, jag vet inte var hon är på väg. Hon har ett par oskodda, mörkblå bommulsridbyxor på sig. Jag vet precis hur de känns att ha på sig. De är mjuka och fasta i tyget, de är aldrig rena och de sitter tight mot benen precis överallt. Hela vägen från fotknölarna till midjan. Jag vet att när solen lyser på dem så blir det härligt varmt och kliar lite. I april 1996 sken solen.

Mars 1992

Klart att vi ska ha utomhusträning, vad spelar det för roll att planen är lite blöt? Det är ju en grusplan, den blir inte förstörd! Vaddå dåligt väder, man kan visst spela fotboll i regnkläder. Sannas gula regnkappa lyser upp hela planen. Till slut ger vi upp träningen när Lisas dåligt knutna sko åker av i den största vattenpölen på hela planen. Jag tror att vattnet nådde henne till halva vaden.

Februari 2007

På väg till Hangaren för att spela på konstgräs slår det mig att jag inte kan komma på en enda rejäl grusplan i Linköping. En 11-mannaplan med belysning, orange ljus som kan lysa igenom vilken bäcksvart höstkväll som helst. Jag kan inte komma på var det finns någon sådan. Kanske är det jag som är ouppmärksam men jag har inte känt lukten av vått grus den här våren, eller förra.

Mars 1999

Pratar med en kund i växthuset, hon är där för att köpa pelargonsticklingar. En samlare. Hon berättar för mig vilka problem hon hade med att hitta hit. Jag ler och förklarar att man inte kan åka till Tungelsta och förvänta sig att det första växthuset man ser ska vara det man söker. Jag har sovit i ungefär 4 timmar. I natt på väg hem förundrades jag över det mjuka skenet från växthusen. Det kom alltid så mycket mer till sin rätt eftersom gatulyktorna aldrig fungerade.

Mars 2007

Jag inser att i Linköping måste man betala för blomkrukor av plast. Det finns inte tillräckligt många växthus här för att man ska kunna gå 50 meter, hitta en skräphög och plocka åt sig de krukor man behöver.

Jag undrar om det är värt det?

Ikväll städar jag köket.
Imorgon tänker jag ge mig på badrummet.
På söndag eller måndag ska jag nog städa resten av lägenheten.
Det är mycket som måste påbörjas och avslutas, jag förstår faktiskt inte hur jag ska klara de kommande två veckorna utan att bryta ihop helt. Jag hinner faktiskt inte med allt jag bör göra utan att tänja på verkligheten. Jag tror det ordnar sig, det brukar göra det om man tar en sak i taget. Det ironiska är att en av de saker jag oroar mig mest för är ett projekt om hur utbrända människor har problem med sitt prospektiva minne, det innebär att de har problem att komma ihåg vad de ska göra. Själv har jag glömt att ringa de två samtal jag skulle ringa ikväll och nu är det för sent, det är kvällströtta människor det handlar om.

Snart lugnar det nog ner sig, och gör det inte det så är det väl upp till mig att lugna ner mig. Våren är på väg. Det finns snödroppar utanför porten och idag såg jag solen. Sen började det visserligen regna.
I vår ska jag andas igen.

I skrivande stund är det 5 minuter kvar till internationella kvinnodagen 2007. Det kan man tycka vad man vill om. Den behövs för att belysa viktiga frågor. Den ger en bra anledning att bjuda in intressanta talare till universitetet. Den gör de andra 364 dagarna till mansdagar. Man kan tycka vad man vill men med 5 minuter kvar sitter jag hemma i min soffa och lyssnar på "Kvinnoförakt" en låt som Björn Afzelius skrev för drygt 3 årtionden sedan. Min skiva är utgiven 1975, jag vet inte när låten skrevs. Tyvärr är den här låten fortfarande smärtsamt aktuell.

"Men liberalerna är värst, för dom tror det jämnas ut
om man, för varje brud man visar också viker ut en kuk!
Men, älskling, kom då ihåg vad jag sagt:
Det enda man då uppnår är ett fullständigt mänskoförakt!"
/Ur Kvinnoförakt av Björn Afzelius

Villkorslös kärlek åt alla på lika villkor!

Stad utan ljus

Idag när jag var på väg hem cyklade jag mot rött bara för att upptäcka att det stod en polis precis bakom rödlyset. Först blev jag lite rädd men så sa hon "ja du hade lyse, det syntes inte så bra framifrån". Visst har jag lyse sa jag och åkte vidare snabbt som attan innan hon kom på vad jag gjort. Jag hade faktiskt lyse för ovanlighetens skull, det händer kanske var tionde åktur i mörkret.
Uppenbarligen är det alltså viktigare att ha lysen på cykeln än att faktiskt följa trafikreglerna. Visst, jag kan förstå varför det är viktigt att ha lysen, i synnerhet sen jag skaffade körkort och började förstå hur dåligt man faktiskt syns. Det jag funderar över är vad som är farligast, att köra ut rätt ut i vägen mot rött eller att inte ha något lyse när man åker runt i en stad där lamporna faktiskt fungerar och det är så väl upplyst överallt att fotgängare faktiskt syns utan reflexer.
Dessutom anser jag att det är dyrt att bryta mot lagen men det är väl meningen kan man tänka sig. Det är faktiskt en ganska bra idé till och med. I allmänhet är jag ju för både att betala skatt och följa lagen, jag tycker bara att poliserna ska vara snälla mot stackars studenter utan lyse.