Sjunken kossa i grönt vatten

På mitt skrivbord står det en ko i en glaskub. Längst ner i glaskuben är vattnet grönt, en gång i tiden flöt kossan liksom ovanpå det här gröna vattnet. Nu verkar det ha blivit något fel för kossan har sjunkigt. Hade jag varit lagd åt det naturvetenskapliga hållet kanske jag hade funderat över varför kossan sjönk. Det är liksom två vätskor i kuben den ena är grön och den andra genomskinlig, någonstans har något läckt eller så antar jag. Jag skiter i vilket, min fråga är vad metaforen "sjunken kossa i grönt vatten" står för?
Jag tror att det har med mig att göra, och det tror jag för att det här är min blogg så jag pratar gärna om mig själv. Det kan vara så att jag börjar bli gammal och inte har samma flyt som tidigare. Det kan också vara så att jag känner mig som jag står med grönt slem upp till näsan ungefär. Det kan vara våren som är på väg med högt, grönt gräs som jag ska gå igenom. Jag kanske helt enkelt sjunker?
Det viktiga är hur som helst att kossan står mycket stadigare nu. Förut låg den mest på sidan hela tiden.

De säger att man aldrig kan återvända hem...

... och jag tror på det!
Jag var i mitt gamla förortscentrum i helgen, förorten beskrivs så här i urbandictionary.com:

A place near Stockholm, Sweden. Where you can go and destroy a bench.

Old lady: Was it you who destroyed that bench?
Guy 1: No.
Guy 2: Why do old people care so much about what we do?
Guy 3: It's because they have nothing to do.
Guy 1: When i get old im going to become like them to keep the tradition alive.

Ganska ackurat beskrivning.
Hur som helst, varför man inte kan återvända hem beror på att det aldrig ser likadant ut! Det första som händer när jag är på väg in i centrum är att jag inser att de byggt in en park. Eller... park och park... Det var en gräsmatta mellan parkeringshuset och centrum som man kunde sitta och äta sin McDonaldsmat på. Inte ens lungt och trevligt men ändå! Hur som helst, den var nu inbyggt i köpcentrumet. Väldigt förvirrande, jag undrar vad de ska ha där? Hittils var det bara ett tak och väggar. Dessutom var skivaffären försvunnen och största delen av nedervåningen var en frisörsalong. Allvarligt, hur många frisörer per capita behövs det i en förort?

Sedan tog jag mig upp för rulltrapporna för att se hur det såg ut där, inga affärer låg där de skulle! De var utbytta mot smörgåsrestauranger och andra affärer som var så fel! Att sälja Vila-kläder med Gulans gamla inredning blir faktiskt inte rätt.
Men att affärer byts ut, flyttar och försvinner antar jag att man får leva med. Den stora chocken var när jag kom ner till 'Klockan'. Klockan var försvunnen! Var sjutton ska jag nu möta folk? "Eh ... vi ses vid klockan som inte är där ..." Där står jag i min förvirring och tittar upp i taket för att försöka förstå vad som hänt när jag hör ett dragspel komma mot mig. Jag börjar se mig omkring och inser att dragspelet har en fullt naturlig förklaring. Från HM-hållet kom det en manshög kyckling som spelade dragspel.

Den platta paddan

Vissa saker förtjänar att bli nedskrivna, andra inte. Döm själva.

Att växa upp i ett bostadsområde med jämnåriga runt sig hela tiden är himmel och helvete, föränderlighet och stabilitet. En del saker verkar vara likadana hur länge som helst men de små förändringarna är där fast vi inte märker dem. De smyger i granhäckarna och gömmer sig bakom bilarna.
Utanför vårat hus fanns det en parkering och precis bredvid parkeringen en allmänning med vinbärsbuskar, den naturliga samlingsplatsen för oss på kvällar efter middagen och under lediga dagar. Här träffade man de kompisar man egentligen inte var kompis med, de man aldrig skulle ringa men som man bodde nära och hade känt i ungefär hela sitt liv. Vi som så lätt kunde spridas för vinden men aldrig kommer att glömma varandras efternamn.

En sensommar låg det en överkörd padda på parkeringen. Den såg ut som en platt jordkocka med bruna löv fastkletade på om man inte tittade mer noggrant. Då kunde man se konturerna av en ganska stor padda, som hade blivit helt platt. Benen spretade ut åt bägge håll från magkroppen som var nästan helt rund.
Den här paddan låg där i flera veckor. Vi visste ju att den var där, sparkade runt den då och då. Ett tag var den försvunnen men den återfanns. Då låg den på gräsmattan och hade väl legat där lite kamouflerad. Det var egentligen ingen som tänkte på att den var där, men alla visste det. Ibland pratade vi om det, sa att det var äckligt fast ingen egentligen tyckte det. Killarna försökte alltid skrämma tjejerna som naturligtvis låtsades bli rädda för samma padda som de oförskräckt stått och petat på en halvtimma tidigare.
Så var det någon som parkerade en husvagn på gräsmattan. Antagligen någon granne som vi ändå inte tyckte om som skulle åka på husvagnssemester. Kanske till någon exotisk plats som Motala eller Jönköping. Lite lagom långt. Hur som helst stod vagnen där, nytvättad och förberedd.
En kväll när vi hade kommit hem från skolan och ätit vår middag möttes vi vid vinbärsbuskarna. Antagligen hade vi inget bättre för oss och kvällen var varm. Det var aldrig så att man behövde säga till någon att man skulle vara där, det var bara att gå ut och se om det dök upp någon. Gjorde det inte det kunde man alltid äta vinbär för sig själv. Av ingen anledning alls började vi kasta den platta paddan på varandra. Det var väl det vanliga ungefär. Tills någon kastade paddan för högt och den landade på taket till husvagnen. Vi skrattade naturligtvis mycket åt att de grannar vi ändå inte tyckte om som skulle på semester i husvagnen skulle ha en överkörd padda på taket. De skulle aldrig veta hur äckligt det var.
Vi såg aldrig paddan igen. Antagligen ramlade den av husvagnstaket så fort de kommit ut på femtiosträckan 150 meter bort, långt utanför den delen av vår värld där platta paddor fick plats.

Var är egentligen den naturliga platsen för en sil?

... och andra hushållsfrågor.
Jag är färdigflyttad för den här gången och har jobbat hårt med att komma i ordning. Nu har jag internet igen så den sociala delen är klar.
Det som är svårast och tar längst tid är nog köket. Jag har en teori för hur jag ska veta var sakerna ska placeras. Jag använder helt enkelt mitt kök och sen letar jag där jag tycker att mina saker bör finnas, finns de inte där så flyttar jag på dem. Jag menar, om jag naturligt letar någonstans efter till exempel en sil så borde det ju vara där den ska ligga. Det är ju trots allt mitt kök och det är ju bara jag som har någon ledtråd till hur jag tänker. Nu tror jag att jag har fått allt på plats och då har jag upptäckt något märkligt. Mitt kök har nu samma ordning som min mormors kök. Skåpen i mitt kök är ungefär lika många och ungefär likadana som de mormor har i sitt kök och nu har jag upptäckt att jag har mina saker på samma ställen som hon har sina. Då är frågan om det här betyder att det faktiskt finns platser i ett kök där alla är överens om att vissa saker ska vara? Man skulle gärna vilja dra den slutsatsen men man måste förmodligen tänka på att jag har varit i min mormors kök ganska mycket i mitt liv så det kan ju vara så att jag bara lägger saker där jag är van. Jag tror jag måste gå runt i folks kök och kolla hur det ser ut, är det i så fall oartigt? Ska man fråga innan? - "Ursäkta jag gör en liten undersökning här, är det okej om jag går in i ditt kök och kollar var din sil finns och var ditt bakpulver står?"
Jag kanske återkommer i den här frågan.

Ett annat hushållsproblem handlar om tandkräm. Hur får man bort tandkräm från datorskärmen på bästa sätt? Jag har en ganska prickig skärm just nu. Ärligt talat har jag inte ens försökt att ta bort det för jag gillar att gå runt och fundera på hur jag ska göra det, jag tänker mig att tillfredsställelsen när jag väl tagit bort det ska vara mycket större då.

Så var det det här med stearin på kläderna också. Det är jättesvårt att få bort. Lägga in tröjan i frysen fungerade inte, tvätta den fungerade inte. Det bästa verkar vara att måla över stearinfläckarna med spritpenna. Ser ganska naturligt ut. Det var ju tur att jag hade en svart tröja.