... klarar man inte av att höra sina föräldrar gräla.
Vid 25 års ålder klarar jag fortfarande inte att höra mina föräldrar gräla, och de har ändå aldrig bråkat särskilt ofta eller mycket men ibland måste luften rensas antar jag.
Jag vet att mina föräldrar har ett sunt förhållande och i ett sunt förhållande grälar man ibland. Jag vet också att i min familj så skäller vi mycket mer än vi bits, allihopa. Ändå kan jag inte med att höra mina föräldrar säga till varandra att de är "så jävla jobbiga". Fast de är "så jävla jobbiga", båda två, men det är bara jag och min bror som får säga det. Ingen annan får säga det och de ska inte säga det till varandra.
I söndags grälade de om ett vedskjul, ibland kan de bygga saker tillsammans men ofta måste de gräla lite om det. I alla fall bråkade de så att jag till slut sa att "Jag går och köper en jävla pensé och sätter på graven så kan ni skrika klart så länge". När jag kom hem var allt frid och fröjd och Farmors och Farfars grav fick en välförtjänt ansiktslyftning.
Jag älskar mina små föräldrar, de är faktiskt ganska underbara allt som oftast.
